Småprat om filmformat
Det är intressant att titta på hur filmformaten har utvecklats genom tiderna.
Först hade vi super 8, som var hyllat under sin tid, därför att det innebar att kvaliteten på filmen blev så mycket bättre.
Sedan fick vi VHS vilket i jämförelse förstås var revolutionerande. När DVD:n kom var folket överförtjusta, även om det blev något av ett meck när älsklingsfilmen fortfarande bara fanns på VHS och man hade skrotat videobandspelaren till förmån för DVD-spelaren.
Blu Ray medförde en underbart bra kvalitet, men även här blev det en del gissel i och med att inte vilken spelare som helst tog emot en Blu Ray-skiva. Super 8 filmer är en svunnen fråga, helt enkelt.
Idag när vi pratar om ”filmspelare” kan det mycket väl vara Windows Media Player vi refererar till, eller VLC eller Quick Time.
Med andra ord lämnar vi så sakteliga de fysiska formaten på filmer, och går helt över till digitala spår. Det är svårt att tro att film kommer att återkomma ”på rulle” igen, och lika svårt att tro att den skulle återkomma på skiva. Men vem vet vad som kommer att hända de närmaste tio, tjugo åren?